Fotografiskt minne
Eftersom vi under detta arbete har upptäckt att "fotografiskt minne" inte är en helt erkänd term inom minnesforskningen har vi valt att endast publicera informationen ni ser nedan. Den kommer från Nationalencyklopedins hemsida (ne.se) och beskriver forskning kring det som i vi kallar "fotografiskt minne". Vi ser dock fram emot mer forskning kring detta, eftersom det är så intressant!
Under informationen ser ni ett videoklipp av en kille som har en oerhörd förmåga att minnas, så bra att det borde vara bevis nog för att "fotografiskt minne" verkligen existerar. Men det lämnar vi tills vidare åt forskarna att bestämma.
Längst ner ser ni en intervju med läraren Indira Stefanovic, som på flera sätt har fotografiskt minne.
eideti´k (av grek. eidētiko´s 'som rör bilder', av eidos), psykologisk term: studiet av förmågan att så starkt föreställa sig föremål och situationer man upplevt att föreställningarna får karaktär av varseblivningar. De eidetiska bilderna kallas ibland åskådningsbilder och är besläktade med andra åskådliga bilder såsom hallucinationer och drömbilder. Mellan 5 och 10 % av alla barn under 10 år tycks uppvisa eidetisk förmåga, dvs. denna förmåga till ett slags fotografiskt minne. En bild man sett kanske bara ett kort ögonblick uppfattas med detaljerad tydlighet och konkretion uppåt en minut eller mer efter betraktandet. En sådan konkret och detaljrik eidetisk bild anses försvåra en mer abstrakt begreppsbildning. Eidetiska upplevelser anses ha spelat en roll vid uppkomsten av en del företeelser inom folktron.
Intervju med läraren Indira Stefanovic som berättar om sitt "fotografiska minne":
Hur skulle du beskriva ditt minne?
Vissa texter/stycken kan jag komma ihåg lång tid efter att jag sett dem. Det handlar också om varför man vill komma ihåg texten, om man är bara ute efter att klara av ett prov eller om det är något som man verkligen vill kunna.
- Har inga speciella tips om att komma ihåg saker. Tycker inte att jag gör något speciellt för att komma ihåg. Självklart gäller det för mig som för alla andra att upprepa läsningen och stryka under, helst för att lättare komma ihåg. Annars om det är kortare texter känns det mer som att man ”scannar in” texten.
Svårt att avgöra eftersom jag är en mycket snabb läsare i jämförelse med många andra vilket gör att jag inte riktigt kan bedöma om jag bara sett en del av texten eller om jag redan hunnit läsa den.
eideti´k (av grek. eidētiko´s 'som rör bilder', av eidos), psykologisk term: studiet av förmågan att så starkt föreställa sig föremål och situationer man upplevt att föreställningarna får karaktär av varseblivningar. De eidetiska bilderna kallas ibland åskådningsbilder och är besläktade med andra åskådliga bilder såsom hallucinationer och drömbilder. Mellan 5 och 10 % av alla barn under 10 år tycks uppvisa eidetisk förmåga, dvs. denna förmåga till ett slags fotografiskt minne. En bild man sett kanske bara ett kort ögonblick uppfattas med detaljerad tydlighet och konkretion uppåt en minut eller mer efter betraktandet. En sådan konkret och detaljrik eidetisk bild anses försvåra en mer abstrakt begreppsbildning. Eidetiska upplevelser anses ha spelat en roll vid uppkomsten av en del företeelser inom folktron.
Hur skulle du beskriva ditt minne?
- Skulle vilja beskriva det som en rad bilder som bara dyker upp i huvudet på en efter att man sett/läst en text/bok. Om det bara är en text, utan bilder då minns jag hur styckeindelningen såg ut och kan återskapa bilden med hjälp av hur själva utformningen av texten såg ut.
Om det finns bilder blir de centrala i minnet och sedan minns jag texterna runt omkring som små bilder. Jag har inte sådant fotografiskt minne att jag kan återge ordagrant allt som står på en sida men ganska ofta kan jag återge ett helt stycke som jag bara sett/läst en gång.
Hur länge kommer du ihåg det du lärt dig?
- Det är olika hur länge man kommer ihåg olika texter. Minns ett tillfälle när jag skulle plugga in ca 500 glosor till ett prov i tyska. Vissa av dem var helt nya medan en del var bekanta sedan tidigare. Jag lärde mig alla på några få timmar under eftermiddagen och hade rätt på alla på provet dagen efter men tre dagar senare kunde jag inte så många.
Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med "fotografiskt minne"?
- Fördelarna är många med ett sådant typ av minne. Jag lägger märke till detaljer vilket underlättar i många sammanhang. Hitta i storstäder, minnas vad människorna hade på sig, komma ihåg viktiga texter m.m.
Nackdelarna är att man kan lura sig själv till att man kan någonting som man egentligen inte behärskar till fullo utan man bara memorerat i ”korttidsminnesbank”.
Har du några tips till andra när de ska komma ihåg saker?
- Har inga speciella tips om att komma ihåg saker. Tycker inte att jag gör något speciellt för att komma ihåg. Självklart gäller det för mig som för alla andra att upprepa läsningen och stryka under, helst för att lättare komma ihåg. Annars om det är kortare texter känns det mer som att man ”scannar in” texten.
Svårt att avgöra eftersom jag är en mycket snabb läsare i jämförelse med många andra vilket gör att jag inte riktigt kan bedöma om jag bara sett en del av texten eller om jag redan hunnit läsa den.
Fiskminne
Såhär beskriver Petronella Kettunen, disputerad forskare, Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet sin forskning kring minnet:
“Guldfiskminne” är ett populärt uttryck som antyder att fiskar skulle ha ett otroligt kort minne, kanske bara ett par sekunder långt. Tvärt emot denna föreställning har fiskar visat sig vara riktigt bra modeller för minnesforskare och fiskar kan till exempel lära sig att minnas den rätta vägen genom labyrinter. En fisk kan också minnas en plats där den var med om något traumatiskt och undvika den platsen, eller söka sig till ett område där den fick en belöning.
Tidigare har guldfiskar och andra akvariefiskar använts för att studera olika typer av minnen, men även laxfiskar som föds upp i fiskerier. Bland annat kan förmågan till minne och inlärning vara en indikator på fiskens hälsa och stressnivå, vilket kan vara viktigt att ta hänsyn till när man föder upp fiskar.
Zebrafisken (Danio rerio) har under senare år börjat bli ett populärt modellsystem för att studera biologiska mekanismer för t.ex. cancer, hjärnans utveckling och blodkärlsbildning. Zebrafiskens fördelar är att den är helt genomskinlig som yngel, att dess arvsmassa blivit kartlagt (så att man kan studera vad olika gener har för roll) och att den utvecklas mycket snabbt. Redan efter tre dagar kan den simma och efter fem dagar börja jaga föda.
Jag har börjat använda mig av zebrafisken för att studera minne och inlärning på grund av dessa fördelar.
Dessutom innehåller fiskens hjärna färre nervceller än vår, men är ändå tillräckligt komplicerad för att kunna ge upphov till komplexa beteenden. Det är därför lättare att undersöka vad som händer i fiskens hjärna, än att studera en mänsklig hjärna.
Jag är intresserad av att få veta vad som händer i nervcellerna när vi lär oss något, och hur nervcellerna samarbetar när de formar ett minne. I mina experiment låter jag fiskyngel reagera på en enkel stimulering, en lätt strömpuls. Fisken reagerar inte efter att den har tränats med upprepade pulser, vilket kallas habituering. Fisken har alltså lärt sig att inte reagera på något som inte är farligt. På samma sätt kan fisken tränas till att reagera kraftigt på något som den normalt inte störs av, om man under träningen förstärker den svaga strömpulsen. Detta kallas sensitisering. Samtidigt kan jag med hjälp av ett mikroskop mäta hur nervcellerna i fiskens hjärna reagerar efter träningen och se hur deras aktivitet förändras när fisken minns.
I framtiden vill jag fortsätta att använda mig av zebrafisken för att undersöka hur demenssjukdomar påverkar vårt minne, genom att påverka de proteiner som man tror leder till bl.a. Alzheimers sjukdom. Jag hoppas att vi i framtiden med zebrafiskens hjälp kommer att kunna få fram läkemedel som kan förbättra minnet hos demenssjuka.
Glömska och amnesi
Vi har alla säkert någon gång förundrat oss över vad minnesstörningar egentligen är? Varför man glömmer saker.
Det ska vi försöka förklara lite bättre i detta inlägg. Vi har även intervjuat en person med en mindre minnes störning, och fått reda på hur detta påverkar henne och hennes vardag.
För det första ska vi ska vi dela upp de olika typerna av glömska i olika kategorier. Vi har två typer av amnesi: funktionell amnesi och organisk amnesi. Sedan har vi det vi kallar för vanlig glömska.
Funktionell amnesi behöver inte betyda att man har någon påvisbar hjärnskada, utan dessa minnesstörningar kan bero på psykologiska orsaker så som stark stress, depression eller psykiskt trauma. Man kan se den funktionella amnesin som en normal skyddsmekanism, och vanligen försvinner minnesstörningen när dess psykiska orsaker läker ut.
Organisk amnesi är ett vanligt syndrom vid olika former av hjärnsjukdom eller hjärnskada. Speciellt vanligt är det när tinningsloberna är drabbade. I de djupare delarna av dessa finns hippocampus, som visat sig ha en nyckelroll när det gäller att lära in ny information och senare återkalla den. Detta och andra viktiga minnesområden i hjärnan kan drabbas vid t ex blodförsörjning, hjärninflammationer, hjärntumärer och trauma mot huvudet.
Hos personen som visar tecken på demens finns nästan alltid någon form av minnesstörning. Vid den vanligaste av demenssjukdomarna, Alzheimers sjukdom, är störningarna av minnet en av de tidigaste förändringarna. Senare i sjukdomsförloppet drabbas även fjärrminnet.
Glömska betecknar ofta en svårighet eller oförmåga att komma ihåg sådant man tidigare varit med om eller lärt in. Glömskan blir ofta värre ju längre tid som gått sedan minnesinformationen inhämtades. Detta förlopp uttrycks i en glömskekurva., som i allmänhet visar att minnesprestationen sjunker mest strax efter inlärningen för att så småningom plana ut med relativt liten prestationsförsämring per tidenhet.
Glömskan kan visa sig i många olika former beroende på vad det är man ska komma ihåg och under vilka omständigheter man befann sin i då man införskaffade sig informationen. Glömskan kan ibland vara fullständig, som t ex vid bortträngning av obehagliga minnen, eller partiell, som när man tycker sig "ha något på tungan" men inte lyckas komma på vad det är man skulle säga (kan t ex vara ett namn).
Nu ska ni få ta del av en intervju med en person som har en lättare minnesstörning.
Nu ska ni få ta del av en intervju med en person som har en lättare minnesstörning.
INTERVJU MED LISELOTT LYCKFELDT HURTIG:
Hur fick du din skada på minnet?
- Jag fick en stroke (en blodpropp i hjärnan). Man vet inte varför jag fick den, men man misstänker att det berodde på p-piller.
Vilka men fick du av skadan?
- Direkt efter märkte jag av domningar och känslelbortfall i höger sida av kroppen. Jag hade även synfältsbortfall åt höger och minnesluckor. Idag, 15 år efter stroken, har jag fått tillbaka det mesta av känseln. Synen däremot kom inte tillbaka. Minnet testades ett år efter händelsen och man konstaterade att nyinlärningsminnet var svårt skadat. Idag minns jag mitt liv före stroken, men glömmer ofta saker som hänt efter.
Hur påverkar det din vardag?
- Jag orkar inte jobba för närvarande. Jag har gjort det i perioder men blir väldigt snabbt utmattad. Jag måste ha rutiner för min vardag och komma ihåg att allt tar mycket längre tid nu än innan.
Kommer du lättare ihåg saker du tycker är roligt?
- Jag kommer lättare ihåg sånt som på något sätt har framkallat känslor inom mig, vare sig det handlar om glädje, sorg eller oro. Samtidigt kan jag aldrig veta vad som fastnar. Ibland kan jag minnas konversationer ordagrant, andra gånger kommer jag bara ihåg stämningen i samtalet.
Vad gör du för att minnas bättre? Har du några tips till andra drabbade?
- Rutiner. Skriv upp allt i en almanacka som ligger uppslagen på t.ex. köksbordet. Man kommer kanske inte ihåg vad man har skrivit där i, men man kommer ihåg att man ska titta. Man kommer också lättare ihåg saker som man har uttalat. Jag säger ibland saker högt för mig själv för att jag ska komma ihåg det. Sen är det också smart att alltid ha mobilen i samma ficka och nycklarna i den andra osv.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
Minnesprocesser
För att förstå hur minnet fungerar räcker det inte med att känna igen de olika minnes-systemen. Man måste även veta hur informationen kodas in i något utav dessa system, hur informationen lagras från ett tillfälle till ett annat och hur informationen sedan kan plockas fram.
Det finns faktiskt några grundläggande principer för inkodningen som är kända.
Hur informationen lagras i minnet är fortfarande oklart. Man antog tidigare att varje informationsenhet som kodas in lagras som en enhet på en given adress i minnet. Detta antagande har visat sig vara felaktigt. Teorin om att en lokaliserad lagring av varje enskild informationsenhet har helt övergivits till förmån för en hypotes om att informationen lagras på ett fördelat sätt i hjärnbarkens neuron och synapser.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
Det finns faktiskt några grundläggande principer för inkodningen som är kända.
- För det första så är det generellt sätt lättare att lära in ett material genom att fokusera uppmärksamheten på dess mening och innebörd, i stället för att nöta in det genom mekanisk upprepning.
- För det andra så är det viktigt att försöka skapa associationer mellan det man ska lära sig och något annat som man lätt kommer att tänka på i samband med det man ska lära in. Dessa associationer kan därefter komma att fungera ungefär som ledtrådar när man försöker komma ihåg vad det var man skulle lära in. Detta är något som vi alla förmodligen har försökt med när vi ska lära oss glosor eller annat i skolan, då vi haft någon glosa som påmint om ett annat ord och vi på så sätt har kommit ihåg ordet.
- För det tredje så ska man fokusera på det man lär in och försöka avskärma sig från störande intryck från annan information. Denna princip är i allmänhet av större betydelse för äldre personer än för yngre.
Hur informationen lagras i minnet är fortfarande oklart. Man antog tidigare att varje informationsenhet som kodas in lagras som en enhet på en given adress i minnet. Detta antagande har visat sig vara felaktigt. Teorin om att en lokaliserad lagring av varje enskild informationsenhet har helt övergivits till förmån för en hypotes om att informationen lagras på ett fördelat sätt i hjärnbarkens neuron och synapser.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
Minnet och dess olika delar
Minnet är egentligen det som möjliggör lagring av information från ett tillfälle till ett annat. Inmatad data och program lagras till exempel i datorn. Böcker, tidningar, filmer etc. lagras i arkiv eller bibliotek som ett samhälleligt minne. Hos oss levande organismer lagras informationen i hjärnan!
Det här minnet är indelat i flera delar. Man kan dela in minnet i två grova termer: procedur-minnet och deklarativt minne. Procedur-minnet står för våra motoriska färdigheter, så som att cykla, att kunna gå, simma, eller att slå en serve i tennis. Man kan säga att den här delen av minnet innehåller sådan information som du inte glömmer. Även om du skulle få en hjärnskada och inte veta vad du heter morgonen därpå så skulle du komma ihåg hur man går (vilket är lite småcoolt om man tänker efter, eller hur?).
Det här minnet är indelat i flera delar. Man kan dela in minnet i två grova termer: procedur-minnet och deklarativt minne. Procedur-minnet står för våra motoriska färdigheter, så som att cykla, att kunna gå, simma, eller att slå en serve i tennis. Man kan säga att den här delen av minnet innehåller sådan information som du inte glömmer. Även om du skulle få en hjärnskada och inte veta vad du heter morgonen därpå så skulle du komma ihåg hur man går (vilket är lite småcoolt om man tänker efter, eller hur?).
Det deklarativa minnet är däremot inte lika lätt att förklara. För att förstå det måste vi dela in det i olika kategorier. Dessa kategorier brukar kallas korttidsminne och långtidsminne. Korttidsminne, som inte ska förväxlas med närminne, är minne för sådan information som man för tillfället eller nyligen har haft i fokus. Det kan till exempel vara färgen på din lärares slips, sången som spelades på radion eller ljudet din katt gjorde. Den informationen stannar endast i korttidsminnet tills informationen har bearbetats. Sedan glöms det vanligtvis bort.
Långtidsminnet är för stort för att bara vara en kategori. Det delas istället upp i det episodiska minnet, det semantiska minnet och i det perceptuella minnet. Det episodiska minnet, är som man hör på namnet, ett minne för händelser och episoder i tid och rum som avser varje enskild persons egna upplevelser. Minnet av första skoldagen, katten man körde över förra veckan eller ens första kyss är exempel på vad som kan vara lagrat i det episodiska minnet.
I det semantiska minnet lagras sådant man kommer ihåg generellt, kunskap om världen i stort. Till exempel att Helsingfors är Finlands huvudstad, att NE är en förkortning av Nationalencyklopedin eller vem Adolf Hitler var.
Det perceptuella minnet som också kallas för det perceptuella representationssystemet, används för identifiering av objekt i omgivningen och av ord i språkliga uttryck. Det är genom detta minne vi vet att en stol är en sak med fyra ben som vi kan sitta på, eller att en sjöjungfru är en kvinna med en underkropp som en fisk som lever i havet.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
Långtidsminnet är för stort för att bara vara en kategori. Det delas istället upp i det episodiska minnet, det semantiska minnet och i det perceptuella minnet. Det episodiska minnet, är som man hör på namnet, ett minne för händelser och episoder i tid och rum som avser varje enskild persons egna upplevelser. Minnet av första skoldagen, katten man körde över förra veckan eller ens första kyss är exempel på vad som kan vara lagrat i det episodiska minnet.
I det semantiska minnet lagras sådant man kommer ihåg generellt, kunskap om världen i stort. Till exempel att Helsingfors är Finlands huvudstad, att NE är en förkortning av Nationalencyklopedin eller vem Adolf Hitler var.
Det perceptuella minnet som också kallas för det perceptuella representationssystemet, används för identifiering av objekt i omgivningen och av ord i språkliga uttryck. Det är genom detta minne vi vet att en stol är en sak med fyra ben som vi kan sitta på, eller att en sjöjungfru är en kvinna med en underkropp som en fisk som lever i havet.
Källor: Http://ne.se
Litteraturanvisning: A.D. Baddeley, Human Memory: Theory and Practice (1990);
E. Tulving "Concepts of human memory", i L.R. Squire, Memory: Organization and Lucus of Change (1990);
L. Weiskrantz, "Neuroanatomy of memory and amnesia: A case for multiple memory systems" Human Neurobiology 1987.
