Intervju: Allmänna frågor om minnet
Intervju med Nina Svensson
1. Vad är det som händer i hjärnan när man får en stroke?
- Kortfattat kan man säga att nervcellerna dör av syrebrist/näringsbrist.
2. Om man får en stroke i ett av våra minnescentra, finns det någon möjlighet att träna upp minnet igen?
- Ja, i alla fall till viss del. Det beror lite på hur omfattande skadan är.
Generellt kan man säga att barn (som inte har en färdigutvecklad hjärna) har mycket större förmåga att återhämta sig efter skador. Om skadorna inte är så stora kan man träna upp funktionen igen, och andra nervceller kan kompensera för bortfallet (även om man kanske aldrig når riktigt den kapaciteten som fanns innan skadan). Vid omfattande skador är det svårt att återhämta funktionen i någon högre grad.
3. Vilken är den vanligaste orsaken till att unga människor får minnesförlust, finns det någon sjukdom?
- Här kan jag nog inte hjälpa er så mycket, det är inte riktigt mitt område. Antagligen är inte kroppsliga sjukdomar den vanligaste orsaken till att ungdomar får problem med minnet. Olyckor (då man slår i huvudet så att en blödning uppstår) och chock kan leda till minnesförlust, åtminstone temporärt. Om man är med i en olycka som ger permanenta skador på hjärnan är det sannolikt att även minnet drabbas på något sätt.
Depression och stress kan också påverka minnet negativt, men det brukar nog inte klassas som minnesförlust.
4. Hur fungerar minnescentrat, på en "vanlig" person, i korta drag?
- Detta är en oerhört stor fråga. Det beror på att det finns olika perspektiv på minnet, som ser på olika aspekter. Men det beror också på att det inte finns ett minnescentra. Det är många delar av hjärnan som är inblandade i minneshanteringen, och de har hand om olika aspekter av minnet.
Det finns t.ex. arbetsminne/korttidsminne och långtidsminne, där man kan ha problem med det ena minnet men inte det andra. Det finns verbala minnen, som t.ex. vad du gjorde i julas, och så finns det minnen som hanterar automatiska/kroppsliga processer, som t.ex. hur man cyklar, och igen så kan man ha problem med det ena men inte det andra. På en biologisk nivå kan man väl säga att när vi aktiverar ett minne (när vi upplever att vi minns något) så aktiveras den delen av hjärnan som har med minnet att göra. Och som sagt, det finns många ställen i hjärnan som har med olika minnestyper att göra, t.ex. olika delar av neocortex, hippocampus, osv.
Om man pratar på en mer psykologisk nivå (och begränsar sig till minnen som vi kan vara medvetna om, och berätta om) så kan man lägga in minnen när vi uppmärksammar något. Om vi uppmärksammar något ofta eller om det väcker ett stort intresse så ”flyttas” informationen från korttidsminnet till långtidsminnet.
5. Hur farligt är det egentligen att dricka så mycket alkohol att man får minnesförlust?
- Om man har en minneslucka på grund av att man har druckit alkohol så har man antagligen fått i sig mycket mer än man egentligen ”tål”, och man borde ha varit nära medvetslöshet. Man kan fortsätta att agera fast man har nått det stadiet (innan man har ”däckat”), men då är de nervceller som har hand om medvetna tankar ”avstängda”, och då kan vi inte lägga in nya minnen (eftersom vi lägger in det vi blir medvetna om). Därför kan vi aldrig minnas det som har hänt under blackouten – det har aldrig lagts in i minnet.
Hur farligt är det för hälsan? Om man under lång tid utsätter sin hjärna för alkohol (och då behöver det inte handla om så stora mängder så att vi får minnesförlust) dör nervcellerna. Det sker utspritt över hjärnan, så många kognitiva funktioner drabbas, bland annat minnet. Det är vanligt att detta drabbar alkoholister, och det kallas Korsakoffs sjukdom.
6. Hur fungerar fotografiskt minne, i korta drag? Vad är det som skiljer dem från de som inte har fotografiskt minne?
- ”Äkta” fotografiskt minne verkar vara mycket ovanligt (och det verkar vara omdebatterat om det verkligen existerar). Man kan själv öka sin minneskapacitet genom att använda olika strategier, men vid fotografiskt minne är det som att man upplever samma sak igen (t.ex. att man väldigt detaljerat kan ”se” en byggnad framför sig). En teori om fotografiskt minne är att man lägger in sinnesintrycken i minnet, utan vidare bearbetning. Vid fotografiskt minne ”förstår” man då inte det man minns (t.ex. komma ihåg en dikt på ett annat språk – man vet inte vad orden betyder).
Det är skillnad mot den ”normala” användningen av minnet - där vi hela tiden bearbetar den inkommande informationen så att vi ska förstå den. Jämför med att titta på en film – normalt sett kommer vi ihåg den röda tråden, temat, handlingen i stora drag. En person med fotografiskt minne skulle kanske inte minnas handlingen, men skulle istället kunna beskriva/rita av en byggnad som förekom i filmen (det finns en del exempel på personer med autism som har kunnat rita av saker de sett bara en kort stund, eller spela ett musikstycke de bara hört en gång).
